är inte en självklarhet för alla. Alla vill inte ha barn, vissa vill ha barn men hur de än försöker så blir det inga.
Vissa blir gravida utan att vilja det och vissa vill och blir det och det är ju givetvis det lyckligaste alternativet.

Vissa vill ha många barn och skaffar stora familjer som de lägger all sin tid och energi på, en del skaffar många barn fast man kan stå vid sidan av och undra varför de valt att göra det eftersom de mest verkar vara en belastning....

Just den sista varianten av familjealternativet är förvånande nog inte helt ovanligt... Vi lever i ett samhälle och en kultur där det är helt ok att använda preventivmedel om man inte önskar sig barn, ibland vill livet utsätta oss för prövningar och en del blir gravida fast att de gjort vad de kan för att undvika just detta, då finns det ett mycket känsligt alternativ som kallas abort, som väcker lika mycket olika känslor och tankar och åsikter som det finns människor.
Detta är ju givetvis inga som helst nyheter för er som läser detta, men hela grejen kring detta med barn kan vara hur känsligt och provocerande som helst men jag vill ändå dela med mig av vissa tankar som jag har kring detta ämnet, jag sätter mig inte över någon och jag påstår inte att det jag tycker är det enda rätta, men det är min personliga åsikt som ofta gör mig både irriterad och ledsen för vissa barns skull.

Helt nyligen hörde jag följande uttalande från en småbarnsmamma med 3 barn tätt i åldrarna:
Det är så bedrövligt på vårt dagis, mina barn får bara vara si och så lite där, jag vill ju gärna passa på att vara hemma och njuta av lugnet när de inte är hemma... DÄR har jag lust att gå fram och fråga henne om hon inte vill ha sina barn??? Skaffar man flera barn tätt i följd för att dagis ska ta hand om dem? I nästa andetag fortsätter samma mamma att beklaga sig över hur jobbiga hennes barn är, de både bajsar och är hungriga och till och med gnälliga! Och på något konstigt sätt verkar hon tro att de bajsar för att jäklas med henne... Oh my god! Stackars människa som fick så konstiga barn! Som grädden på moset så blir de dessutom sjuka titt som tätt och då kan hon ju se sig i månen efter sina goa lugna stunder när de är på dagis...

Till denna kvinna som berikats med tre friska barn som uppenbarligen både har god aptit och skiter som de ska skulle jag vilja dela med mig följande:

Att få barn är ingen självklarhet, att dessutom få friska barn är en ännu mindre självklarhet.
Jag har haft den fantastiska turen att få tre (hittills) friska barn. Dessvärre har mina älskade barn blivit s k skilsmässobarn, vilket i mitt fall inneburit att de inte alltid är med mig, utan de är hos sin pappa varannan vecka.

Det har varit hemskt att inte ha sina barn hos sig jämt, fruktansvärt när överlämningsdagen kommer och det är dags att säga hejdå för en vecka framåt. Det händer saker med barnen när jag inte är där, som jag velat vara med och uppleva.
Jag är säkert inte världens bästa mamma, men jag har gjort så gott jag kan men de har aldrig behövt tvivla på om jag älskar dem hoppas jag. Jag har två vuxna barn och en 7 åring som nu ska börja första klass och jag är arbetssökande.
Det gångna läsåret då minstingen gått i förskoleklass har hon ju inte haft skolplikt, jag har då passat på att dra ut det gottiga i att vara arbetslös, hon har fått vara hemma med mig jättemycket. Vissa dagar har vi kanske inte hittat på så mycket kreativt, men vi har varit tillsammans. Snart är hon lika vuxen som sina stora syskon och denna tiden är ett minne blott, så snälla stackars mamman som inte får sina goa lugna stunder, ta vara på tiden du har med dina små älsklingar ( för jag betvivlar inte att du trots allt älskar dina barn ) för innan du vet ordet av så har de flyttat ur boet och äter och skiter i sina egna hem.

Slutligen en hälsning till mina egna älskade barn:  även om jag ibland blir arg och trött och ni kanske inte alltid tycker att jag säger eller gör rätt, det är helt ok, men glöm aldrig att jag älskar er mer än något annat <3 <3 <3