How do I do?
Jaa det undrar jag verkligen... Efter att ha testat alla möjliga dieter mellan himmel o jord och allt har varit jobbigt, kanske står ut ett par veckor max och sedan fallit tillbaka i gamla mönster igen, innefattande cola och socker i mängder...
Men inte denna gång, än.... Det är nu 3,5 vecka sedan sockret och jag gick skilda vägar och det var bara jobbigt de första dagarna då jag hade huvudvärk och var väldigt trött. Jag har inte känt något sug överhuvudtaget på socker eller annat gottigt. Helskumt! Men vad tacksam jag är och jag må uppfattas som tjatig, men detta är stort för mig, megastort.
Nu har jag funderingar kring om jag t ex skulle ta honung i teet, skulle jag trilla dit igen då? Är jag som en nykter alkoholist? Typ sugarfree sugarjunkie? Jag vet ju inte detta och jag har inte vågat testa, för jag är såå tacksam att det gått så bra som det gjort hittills.
Någon dag kommer jag kanske att testa, men är nog inte riktigt redo för det än. Det finns ju mängder med recept på div GI gottigheter, men jag har inte testat det heller, men det kommer en dag när jag är redo att pröva på detta troligen...
Ja så jag fortsätter min osötade resa mot framtiden, med glädje och stolthet :)
Ta hand om er därute <3
Men inte denna gång, än.... Det är nu 3,5 vecka sedan sockret och jag gick skilda vägar och det var bara jobbigt de första dagarna då jag hade huvudvärk och var väldigt trött. Jag har inte känt något sug överhuvudtaget på socker eller annat gottigt. Helskumt! Men vad tacksam jag är och jag må uppfattas som tjatig, men detta är stort för mig, megastort.
Nu har jag funderingar kring om jag t ex skulle ta honung i teet, skulle jag trilla dit igen då? Är jag som en nykter alkoholist? Typ sugarfree sugarjunkie? Jag vet ju inte detta och jag har inte vågat testa, för jag är såå tacksam att det gått så bra som det gjort hittills.
Någon dag kommer jag kanske att testa, men är nog inte riktigt redo för det än. Det finns ju mängder med recept på div GI gottigheter, men jag har inte testat det heller, men det kommer en dag när jag är redo att pröva på detta troligen...
Ja så jag fortsätter min osötade resa mot framtiden, med glädje och stolthet :)
Ta hand om er därute <3
Happy day
Japp, idag hände det! Jag fick besked att jag börjar mitt nya jobb som receptionist den 1 mars! Underbart, spännande, skitkul och jaa superlativen haglar i känslorna kring detta :)
Inte nog med det. Jag var även iväg till Vårdcentralen idag för att kolla min hals som har gjort ont sedan i torsdags. Tänkte att det kunde vara en liten halsfluss som byggt bo och då kan man ju få lite piller så den motas bort ganska omgående. Jag var nog med om det lustigaste läkarbesöket jag har upplevt ever...
Handskakning och presentation. Dr: Vad har din man gjort eftersom du har ont i halsen?
Där undrar jag lite förvirrat vad han menar herr Dr... Dr: ja han måste ha gjort många dumma saker eftersom du behövt gapa på honom så du fått ont i halsen, hahahaha!
Ok, mina tankar gick ju åt ett helt annat håll vid den frågan....;)
Herr Doktor tittar i hals, öron, lyssnar på lungor osv, ingen halsfluss konstateras, endast virus.
Dr: Jag kan skriva ut cocciliana mot hostan.
Jag: Nej tack jag vill inte ha cocciliana.
Dr: Va?? Varför??
Jag: Det är morfin i den, jag vill inte ha morfin.
Dr: Va? Vad är det för fel på att bli lite hög??, hahahaha!
Jag: det tar sån tid att landa, jag kan väl ta Bisolvon?
Dr: Jaja, hahaha, du kan ta Bisolvon. Då denne Herr Dr är av annan härkomst än jag själv så låter det där sista typ som ur Lady o Lufsen på julafton, "hunden pratar med mig, mama Mia".
Jag: Hur är det med smittorisken? Smittar jag andra nu? (viktig fråga eftersom jag suttit härinne i en vecka och börjar få sällisabstinens)
Dr: ja du smittar så länge du har symptom...
Jag: Ok då får jag hålla mig hemma tills jag är symptomfri då?
Dr: Nej du får inte kyssa dem du träffar bara!
Jag: Va?? Shit det blir ju knepigt....;) Men då kan jag alltså fika med någon utan fara för den andres liv?
Dr: Ja men bara om du låter bli att kyssas eller dricker ur samma mugg, hahaha:)
Jaa det var mitt första läkarbesök på min nya Vårdcentral, och eftersom det var över förväntan underhållande så lär jag komma tillbaka om behov finnes, för hellre en lite halvtokig kul Dr än en streber som knappt går att prata med!
OCH jag fick en efterlängtad alldeles underbar fuffestund med min fina vän som jag inte träffat på flera år, dock utan kyssar och med varsin kaffemugg ;)
Inte nog med det. Jag var även iväg till Vårdcentralen idag för att kolla min hals som har gjort ont sedan i torsdags. Tänkte att det kunde vara en liten halsfluss som byggt bo och då kan man ju få lite piller så den motas bort ganska omgående. Jag var nog med om det lustigaste läkarbesöket jag har upplevt ever...
Handskakning och presentation. Dr: Vad har din man gjort eftersom du har ont i halsen?
Där undrar jag lite förvirrat vad han menar herr Dr... Dr: ja han måste ha gjort många dumma saker eftersom du behövt gapa på honom så du fått ont i halsen, hahahaha!
Ok, mina tankar gick ju åt ett helt annat håll vid den frågan....;)
Herr Doktor tittar i hals, öron, lyssnar på lungor osv, ingen halsfluss konstateras, endast virus.
Dr: Jag kan skriva ut cocciliana mot hostan.
Jag: Nej tack jag vill inte ha cocciliana.
Dr: Va?? Varför??
Jag: Det är morfin i den, jag vill inte ha morfin.
Dr: Va? Vad är det för fel på att bli lite hög??, hahahaha!
Jag: det tar sån tid att landa, jag kan väl ta Bisolvon?
Dr: Jaja, hahaha, du kan ta Bisolvon. Då denne Herr Dr är av annan härkomst än jag själv så låter det där sista typ som ur Lady o Lufsen på julafton, "hunden pratar med mig, mama Mia".
Jag: Hur är det med smittorisken? Smittar jag andra nu? (viktig fråga eftersom jag suttit härinne i en vecka och börjar få sällisabstinens)
Dr: ja du smittar så länge du har symptom...
Jag: Ok då får jag hålla mig hemma tills jag är symptomfri då?
Dr: Nej du får inte kyssa dem du träffar bara!
Jag: Va?? Shit det blir ju knepigt....;) Men då kan jag alltså fika med någon utan fara för den andres liv?
Dr: Ja men bara om du låter bli att kyssas eller dricker ur samma mugg, hahaha:)
Jaa det var mitt första läkarbesök på min nya Vårdcentral, och eftersom det var över förväntan underhållande så lär jag komma tillbaka om behov finnes, för hellre en lite halvtokig kul Dr än en streber som knappt går att prata med!
OCH jag fick en efterlängtad alldeles underbar fuffestund med min fina vän som jag inte träffat på flera år, dock utan kyssar och med varsin kaffemugg ;)
Vem har facit?
Ibland händer det i livet att man har konflikter med sina vänner. Det hör väl livet till kan man säga. Det som då är intressant är huruvida vem har rätt och vem har fel? Det enkla svaret på den frågan skulle jag nog vilja påstå är ingen, eller båda om man vill se det så.
En konflikt uppstår väl oftast när minst två personer tycker olika om samma sak. Det man tycker grundar sig oftast på egna erfarenheter, sinnesstämning, värderingar mm.
Det handlar inte helt sällan om sändare och mottagare, dvs jag säger en sak till x, för mig är det solklart vad jag menar, men x har en lite dålig dag, eller har en helt annan värdering i ämnet och tar emot min kommentar på ett helt annat sätt än jag menade. Pang! Där uppstod en konflikt.
Man kan också hamna i en meningsskiljaktighet som man försöker att lösa tillsammans men man hittar inte lösningen kanske p g a att man inte har samma värderingar eller samma erfarenhet. Hur gör man då?
Man kan konstatera tillsammans att det här kommer vi ingen vart med, du tycker si och jag tycker så, men skitsamma, vi lämnar det. Eller så kan man hamna i den känslan att man orkar inte tjafsa mer och man lämnar helt enkelt hela vänskapen därhän.
Det sistnämnda hände mig för några år sedan och jag har saknat den vännen mycket.
Nu var det någon däruppe som tyckte att det skulle åtgärdas, för helt plötsligt en dag möts våra vägar och vi pratar med varann för första gången på flera år. Kontakten knyts ihop igen och man vädrar lite om den gamla konflikten, men bara lite, mest hur kul det känns nu när man hittat varann igen. Det är en fantastisk känsla och jag är så tacksam för att "någon", som jag gärna kallar för universum, såg till att det blev såhär.
Vad jag vill ha sagt med detta är att det kanske är så att man inte kan döma i konflikter, för allt handlar om vad som känns rätt eller fel för varje individ... Men visst är vi skapta på det viset att vi gärna vill ha stöd för vår egen uppfattning i en konflikt...;)
Detta är givetvis mina egna simpla tankar som jag tar mig friheten att plita ner här, bara för att jag kan :)
Kram på er därute <3
En konflikt uppstår väl oftast när minst två personer tycker olika om samma sak. Det man tycker grundar sig oftast på egna erfarenheter, sinnesstämning, värderingar mm.
Det handlar inte helt sällan om sändare och mottagare, dvs jag säger en sak till x, för mig är det solklart vad jag menar, men x har en lite dålig dag, eller har en helt annan värdering i ämnet och tar emot min kommentar på ett helt annat sätt än jag menade. Pang! Där uppstod en konflikt.
Man kan också hamna i en meningsskiljaktighet som man försöker att lösa tillsammans men man hittar inte lösningen kanske p g a att man inte har samma värderingar eller samma erfarenhet. Hur gör man då?
Man kan konstatera tillsammans att det här kommer vi ingen vart med, du tycker si och jag tycker så, men skitsamma, vi lämnar det. Eller så kan man hamna i den känslan att man orkar inte tjafsa mer och man lämnar helt enkelt hela vänskapen därhän.
Det sistnämnda hände mig för några år sedan och jag har saknat den vännen mycket.
Nu var det någon däruppe som tyckte att det skulle åtgärdas, för helt plötsligt en dag möts våra vägar och vi pratar med varann för första gången på flera år. Kontakten knyts ihop igen och man vädrar lite om den gamla konflikten, men bara lite, mest hur kul det känns nu när man hittat varann igen. Det är en fantastisk känsla och jag är så tacksam för att "någon", som jag gärna kallar för universum, såg till att det blev såhär.
Vad jag vill ha sagt med detta är att det kanske är så att man inte kan döma i konflikter, för allt handlar om vad som känns rätt eller fel för varje individ... Men visst är vi skapta på det viset att vi gärna vill ha stöd för vår egen uppfattning i en konflikt...;)
Detta är givetvis mina egna simpla tankar som jag tar mig friheten att plita ner här, bara för att jag kan :)
Kram på er därute <3
underbart men något förvirrande
Att gå ifrån att vara värsta sugarjunkien till att inte äta socker eller snabba kolisar över huvudtaget är en märklig omställning....
Detta godisfrossandet är ju liksom en del av ens identitet, så det känns märkligt när man inte känner igen sitt eget beteende...
Var och fikade hos en granne idag och hon tog fram en ny sorts kakor som var som typ Marylandcookies fast de hade hottats upp med en smarrig chokladfyllning inuti. Mitt gamla jag hade ju gladeligen slängt sig förtjust över paketet och smaskat i sig dessa gottigheter kompat av något slags välljud som förstärker en ev åskådares tanke att det där var nog gott. Ja så hade mitt gamla jag gjort, men mitt nya sockerfria jag utan tillstymmelse till sötsug (än....) säger nej tack utan att det ens är ett överläggande mellan den braiga och dåliga sidan, som "jamen nu har du vart duktig i två veckor, visst är du värd en liten gottig kaka" vs "neeej, jag ska banne mig hålla ut, skitjobbigt är det och dreglar gör jag, men jag ska inte ge mig".
Jag blir ju helt förvirrad! Visst, det är jättebra o positivt och alldeles fantastiskt, MEN jag känner ju inte igen mig själv, för så invant är mitt trogna förhållande till sockerdrogen. Därmed inte sagt att jag inte är oändligt tacksam över att det har gått så lätt hittills och att jag har hamnat där jag är så snabbt, för jag är grymt tacksam för detta.
Ja jag är lite uppochner, men det är en posititv uppochnerkänsla, men icke mindre förvirrande och då undrar jag hur lång tid det kommer att ta innan man inte förstummas av sig själv längre utan detta är det självklara och det mina vänner, det återstår att se, för vem vet?
Kram på er därute <3
Detta godisfrossandet är ju liksom en del av ens identitet, så det känns märkligt när man inte känner igen sitt eget beteende...
Var och fikade hos en granne idag och hon tog fram en ny sorts kakor som var som typ Marylandcookies fast de hade hottats upp med en smarrig chokladfyllning inuti. Mitt gamla jag hade ju gladeligen slängt sig förtjust över paketet och smaskat i sig dessa gottigheter kompat av något slags välljud som förstärker en ev åskådares tanke att det där var nog gott. Ja så hade mitt gamla jag gjort, men mitt nya sockerfria jag utan tillstymmelse till sötsug (än....) säger nej tack utan att det ens är ett överläggande mellan den braiga och dåliga sidan, som "jamen nu har du vart duktig i två veckor, visst är du värd en liten gottig kaka" vs "neeej, jag ska banne mig hålla ut, skitjobbigt är det och dreglar gör jag, men jag ska inte ge mig".
Jag blir ju helt förvirrad! Visst, det är jättebra o positivt och alldeles fantastiskt, MEN jag känner ju inte igen mig själv, för så invant är mitt trogna förhållande till sockerdrogen. Därmed inte sagt att jag inte är oändligt tacksam över att det har gått så lätt hittills och att jag har hamnat där jag är så snabbt, för jag är grymt tacksam för detta.
Ja jag är lite uppochner, men det är en posititv uppochnerkänsla, men icke mindre förvirrande och då undrar jag hur lång tid det kommer att ta innan man inte förstummas av sig själv längre utan detta är det självklara och det mina vänner, det återstår att se, för vem vet?
Kram på er därute <3
ju värre det smakar...
...desto nyttigare är det. Ja så är det ju ofta, att det som inte tilltalar våra smaklökar är desto bättre för vårt välmående.
Det blev jag varse i går när jag lyckats bli av med febern som helt oinbjuden och dessutom ovälkommen slog sig helt obekymrat ner i min kropp, den bjöd dessutom med sig en lika ovälkommen gäst till - förkylning.
För att lyckas mota bort även den sistnämnda gästen tänkte jag testa ett nytt knep, att bränna ut de ovälkomna baskeluskerna. Eftersom jag inte är svärdslukerska och då inte kan använda mig av den metoden så testade jag ingefära. Jojagtackarjag! Rackarns bananer vad det brände! Men jag gav mig inte utan sippade någon dl då och då under dagen och när kvällen kom: Simsalabim! Jag mådde såå mycket bättre, det enda som finns kvar av besökarna är lite täta luftrör, vilket jag alltid får stå ut med ett tag efter den kategorin av besökare.
Så jag tror bestämt att det är så att ju värre du utsätter smaklökarna dess bättre mår du på sikt.
Jag måste också passa på att slå mig själv lite för bröstet och än en gång uttrycka min stolthet över mig själv, nu har jag varit helt sockerfri i två veckor!!!! Och det känns inte ens jobbigt?!
Jag tror att hela hemligheten för mig ligger i att denna gången gjorde jag det inte för att tappa kilon, utan för att må bättre, slippa mitt sockerberoende och ihop med det slippa en blodsockerbergodalbana. Att jag sedan har tappat ett par kilo på dessa två veckor och att jag har en mage som minskat i storlek radikalt och jag känner mig inte det minsta uppblåst, det är riktigt stora bonusar på vägen. Helt underbart!
Kramar på er alla fina <3
Det blev jag varse i går när jag lyckats bli av med febern som helt oinbjuden och dessutom ovälkommen slog sig helt obekymrat ner i min kropp, den bjöd dessutom med sig en lika ovälkommen gäst till - förkylning.
För att lyckas mota bort även den sistnämnda gästen tänkte jag testa ett nytt knep, att bränna ut de ovälkomna baskeluskerna. Eftersom jag inte är svärdslukerska och då inte kan använda mig av den metoden så testade jag ingefära. Jojagtackarjag! Rackarns bananer vad det brände! Men jag gav mig inte utan sippade någon dl då och då under dagen och när kvällen kom: Simsalabim! Jag mådde såå mycket bättre, det enda som finns kvar av besökarna är lite täta luftrör, vilket jag alltid får stå ut med ett tag efter den kategorin av besökare.
Så jag tror bestämt att det är så att ju värre du utsätter smaklökarna dess bättre mår du på sikt.
Jag måste också passa på att slå mig själv lite för bröstet och än en gång uttrycka min stolthet över mig själv, nu har jag varit helt sockerfri i två veckor!!!! Och det känns inte ens jobbigt?!
Jag tror att hela hemligheten för mig ligger i att denna gången gjorde jag det inte för att tappa kilon, utan för att må bättre, slippa mitt sockerberoende och ihop med det slippa en blodsockerbergodalbana. Att jag sedan har tappat ett par kilo på dessa två veckor och att jag har en mage som minskat i storlek radikalt och jag känner mig inte det minsta uppblåst, det är riktigt stora bonusar på vägen. Helt underbart!
Kramar på er alla fina <3
En alldeles ovanlig torsdag
Idag startade jag min dag med en ordentlig sovmorgon och skuttade sedan upp och fixade mig snabbt för att hinna ta en brunch med finaste tjejerna på café Tant Rut här på torget. Vilken härlig start på dagen, texmexsallad och underbart sällis toppat med grymt gott fuffe :)
Efter det åkte jag och hämtade mitt lilla troll och så åkte vi in till stan för hon skulle gå på bio med sin gudmor.
Eftersom det var deras grej så följde jag inte med in och såg filmen utan jag tog mig en fuffe till i det fantastiskt mysiga fiket som ligger inne i Bergakungen.
Där satt jag i nästan två timmar och roade mig med att bara titta på folk. Det är något av det roligaste jag vet att bara kolla in alla som går förbi, kolla in vad de gör, vad de har på sig, jaa helknäppt kanske men jag vet att jag inte är ensam om att vara road av denna studie.
Innan vi åkte hem roade vi oss kungligt inne på toan, det fanns nämligen en toalett med både en pytteliten toastol och en normalstor toastol inne i samma toalettrum, den valde trollet att vi skulle använda för uträttande av våra behov efter fuffe o dricka. Det var en annorlunda upplevelse att sitta där på rad och typ kissa ikapp, men lite roligt var det allt tyckte vi, särskilt min förtjust fnissande lilla trollunge :)
Jag har upptäckt att det faktiskt går utmärkt att använda sig av McDonalds utbud även när man kör kolhydratsfattig kost, två cheeseburgare fick hänga med hem, brödet kasserade jag, strimlade vitkål och rörde ihop en kall sås på gräddfil, dijonsenap lite majjo och kryddor, fix o färdigt på 5 min och faktiskt jättegott.
Är fortfarande stolt över att jag ännu inte ätit vare sig socker eller snabba kolisar, ännu mer stolt kommer jag vara när jag kommit igång ordentligt med träningen också :)
Kram på er <3
the Dark side
Chokladälskare som jag är så är jag mycket tacksam för att det finns alternativ till schweizernöt och mjölkchoklad när man försöker avgifta sig från sockerberoendet, nämligen riktigt mörk choklad....
Jag tror att jag utan minsta lilla överdrift kan kalla den mörka chokladen för min räddare i nöden, för hade inte den funnits hade jag troligen aldrig klarat mina 10 senaste dagar utan socker och snabba kolisar.
Höjdpunkten på dagen är när jag, gärna med sällis, får ta min goa fuffe med en bit av denna lifesaver, den ger mig njutning och jag känner mig helt nöjd, inte sötsugen det minsta, lovely...
Testade att göra egen coleslaw igår och den blev så rackarns god så jag körde en repris idag igen, lika gott idag.
Så då kan jag bocka av ytterligare en sockerfri dag i almanackan och har dessutom skrämt bort 1,5 kilo kroppsvikt sedan i måndags, vilken bonus!
Faktum är att det inte är kilolossningen som känns viktig denna gången, utan mitt välbefinnande, och jag ser viktminuset som en bonus och det känns annorlunda och riktigt nice.
So folks, I have turned to the Dark side in the chocolateworld...
Kramar till er <3
Jag tror att jag utan minsta lilla överdrift kan kalla den mörka chokladen för min räddare i nöden, för hade inte den funnits hade jag troligen aldrig klarat mina 10 senaste dagar utan socker och snabba kolisar.
Höjdpunkten på dagen är när jag, gärna med sällis, får ta min goa fuffe med en bit av denna lifesaver, den ger mig njutning och jag känner mig helt nöjd, inte sötsugen det minsta, lovely...
Testade att göra egen coleslaw igår och den blev så rackarns god så jag körde en repris idag igen, lika gott idag.
Så då kan jag bocka av ytterligare en sockerfri dag i almanackan och har dessutom skrämt bort 1,5 kilo kroppsvikt sedan i måndags, vilken bonus!
Faktum är att det inte är kilolossningen som känns viktig denna gången, utan mitt välbefinnande, och jag ser viktminuset som en bonus och det känns annorlunda och riktigt nice.
So folks, I have turned to the Dark side in the chocolateworld...
Kramar till er <3
Socker? Nej tack, men en spott i näven, en treo och ett par nya dojor tack!
Idag fick jag en inte så rolig överraskning, vill inte gå in på här vad det handlade om för jag vill inte hänga ut någon/några, men jag kan summera det hela med att jag känner mig rejält lurad, lite arg och väldigt besviken.
När man då är en sugarjunkie som jag varit tills helt nyligen (läs en vecka tillbaka) så är det väldigt lätt att falla in i sockerfällan igen, för någonstans kommer gärna en tanke att " jag kan ju unna mig lite gottis bara idag för jag är värd det nu när jag känner mig så här" , men se den tanken kom aldrig!
Ni som själva är som jag fattar nog precis vad jag talar om så jag känner mig otroligt glad över att den tanken och känslan uteblev, helt otroligt faktiskt.
Jag har dessutom utsatt mig för frestelse, jag var inbjuden till en granne på Tupperwarepartaj och då hör det ju till med riktig gofika, ju smaskigare dess bättre. Inget undantag ikväll, vår värdinna hade kvällen till ära bakat fantastiskt fina semlor och med tanke på de andra gästernas njutningsfulla läten medan de mumsade i sig dessa tilltalande skapelser så var de uppenbarligen dessutom väldigt goda.
Jag tog en fuffe och var helt nöjd med det, och det mina vänner, det kändes som en stor seger:) Jag var inte det minsta lockad att smaka på dessa sockerstinna bakverk.
Maya vs Socker: 1-0! YES!! Nu snackar vi en riktig högoddsare för själv hade jag inte satt ens en femtioöring (om de funnits kvar) på det otippade resultatet för en vecka sedan.
Jag hoppas att ni har överseende med att jag är grymt stolt över mig själv och det tänker jag fortsätta att vara så länge jag står som segrare i min kamp mot sockret.
För att knyta an till dagens rubrik så vill jag summera med mitt favvouttryck när man råkar ut för liknande händelser som den jag nämnde i början av inlägget: Det är bara att spotta i nävarna, ta en treo och gå vidare!
Tack för idag och var rädda om er därute <3
När man då är en sugarjunkie som jag varit tills helt nyligen (läs en vecka tillbaka) så är det väldigt lätt att falla in i sockerfällan igen, för någonstans kommer gärna en tanke att " jag kan ju unna mig lite gottis bara idag för jag är värd det nu när jag känner mig så här" , men se den tanken kom aldrig!
Ni som själva är som jag fattar nog precis vad jag talar om så jag känner mig otroligt glad över att den tanken och känslan uteblev, helt otroligt faktiskt.
Jag har dessutom utsatt mig för frestelse, jag var inbjuden till en granne på Tupperwarepartaj och då hör det ju till med riktig gofika, ju smaskigare dess bättre. Inget undantag ikväll, vår värdinna hade kvällen till ära bakat fantastiskt fina semlor och med tanke på de andra gästernas njutningsfulla läten medan de mumsade i sig dessa tilltalande skapelser så var de uppenbarligen dessutom väldigt goda.
Jag tog en fuffe och var helt nöjd med det, och det mina vänner, det kändes som en stor seger:) Jag var inte det minsta lockad att smaka på dessa sockerstinna bakverk.
Maya vs Socker: 1-0! YES!! Nu snackar vi en riktig högoddsare för själv hade jag inte satt ens en femtioöring (om de funnits kvar) på det otippade resultatet för en vecka sedan.
Jag hoppas att ni har överseende med att jag är grymt stolt över mig själv och det tänker jag fortsätta att vara så länge jag står som segrare i min kamp mot sockret.
För att knyta an till dagens rubrik så vill jag summera med mitt favvouttryck när man råkar ut för liknande händelser som den jag nämnde i början av inlägget: Det är bara att spotta i nävarna, ta en treo och gå vidare!
Tack för idag och var rädda om er därute <3
Not my cup of tea...
Vi är ju sugna på att skaffa en liten vovve och när vi började prata om det så surfade jag runt lite på nätet för att kolla olika raser. En liten hund vill vi ha, och vi föll för Malteserrasen. För att skaffa sig så mycket info om rasen som möjligt så har jag googlat och det finns ju mängder med filmsnuttar man kan kolla på på youtube och då fick jag se något av det sötaste jag sett ever... En Teacup Maltese... Jisses Amalia! De var så små och så underbart söta så vi smälte direkt och jag började leta uppfödare i Sverige. Märkligt nog hittade jag ingen... Skulle det vara så märkvärdigt att få tag i en sån liten sötnos in Sweden?? Jaa det var det och efter lite mer eftersökningar på nätet så fick jag det fruktansvärda svaret på varför det är så...
Dessa små sötnosar är prematurvalpar som uppfödare specialiserar sig på att föda upp, de sätter alltså igång valpningen alldeles för tidigt för att få så små valpar som möjligt och de ser väldigt valpiga ut även som lite äldre (i de fall de överlever såpass länge) och kallar dem för just teacup.
Jag hittade en sida med mängder av människor som köpt dessa teacupvarianter av olika raser som berättade om sina hemska upplevelser i samband med att den efterlängtade lilla valpen kom till dem.
De flesta har en öppen fontanell ( ett ben uppe på huvudet som inte växt ihop), de har problem med matsmältningen, bryter ofta benen när de ska hoppa ner från t ex en soffa, de blir sällen rumsrena för signalerna till hjärnan att det är dags to do the thing, är inte utvecklingsbar, de har problem med blodsockret, de kan behöva masseras på magen för att ens kunna göra the big thing (hur big den nu kan vara på en sån liten stackare), jaa listan var lång på defekter hos de stackars liven, och ofta dör de innan de ens blivit några månader gamla...
Man blir ju helt förskräckt att sånt här kan få försiggå, i USA bl a är det ganska vanligt förekommande. De tar dessutom hutlösa priser på dessa, mellan 2000 och 10000 DOLLAR!!!!
Nej du lilla teacupuppfödaren, i mina ögon är du helt sjuk i huvudet, hur kan man medvetet utsätta dessa små försvarslösa djur för sådant lidande?? Att det finns köpare som fastnar för dessa bedårande puppisar (liksom jag själv) och inte kollar upp vad det är de köper (det gör jag alltid, så det hade aldrg blivit en sån liten vovve även om de funnits i Sverige) gör ju att de fortsätter sitt monstruösa sätt att tjäna pengar, och de som köper får skylla sig själva när de lägger plenty med dollars på en dödsdömd hund, men de stackars djuren har ju inget val alls, där sitter en sjuk människa och bestämmer deras öde som bara består av lidande och att möta döden innan man ens knappt mött livet....
För oss går letandet vidare, vi gillar Malteser, men de kostar en del, så vi får se vad det blir för en liten goding som till slut hamnar hos oss, frisk och sund och skitsöt ska den vara!
Sköt om er därute! Kramis
Dessa små sötnosar är prematurvalpar som uppfödare specialiserar sig på att föda upp, de sätter alltså igång valpningen alldeles för tidigt för att få så små valpar som möjligt och de ser väldigt valpiga ut även som lite äldre (i de fall de överlever såpass länge) och kallar dem för just teacup.
Jag hittade en sida med mängder av människor som köpt dessa teacupvarianter av olika raser som berättade om sina hemska upplevelser i samband med att den efterlängtade lilla valpen kom till dem.
De flesta har en öppen fontanell ( ett ben uppe på huvudet som inte växt ihop), de har problem med matsmältningen, bryter ofta benen när de ska hoppa ner från t ex en soffa, de blir sällen rumsrena för signalerna till hjärnan att det är dags to do the thing, är inte utvecklingsbar, de har problem med blodsockret, de kan behöva masseras på magen för att ens kunna göra the big thing (hur big den nu kan vara på en sån liten stackare), jaa listan var lång på defekter hos de stackars liven, och ofta dör de innan de ens blivit några månader gamla...
Man blir ju helt förskräckt att sånt här kan få försiggå, i USA bl a är det ganska vanligt förekommande. De tar dessutom hutlösa priser på dessa, mellan 2000 och 10000 DOLLAR!!!!
Nej du lilla teacupuppfödaren, i mina ögon är du helt sjuk i huvudet, hur kan man medvetet utsätta dessa små försvarslösa djur för sådant lidande?? Att det finns köpare som fastnar för dessa bedårande puppisar (liksom jag själv) och inte kollar upp vad det är de köper (det gör jag alltid, så det hade aldrg blivit en sån liten vovve även om de funnits i Sverige) gör ju att de fortsätter sitt monstruösa sätt att tjäna pengar, och de som köper får skylla sig själva när de lägger plenty med dollars på en dödsdömd hund, men de stackars djuren har ju inget val alls, där sitter en sjuk människa och bestämmer deras öde som bara består av lidande och att möta döden innan man ens knappt mött livet....
För oss går letandet vidare, vi gillar Malteser, men de kostar en del, så vi får se vad det blir för en liten goding som till slut hamnar hos oss, frisk och sund och skitsöt ska den vara!
Sköt om er därute! Kramis
Here we go again :)
Oj vad längesedan jag skrev här... Men vad glad jag blev när jag dammade av min login och såg att det var så många som varit inne och även kommenterat trots att det inte hänt något på länge här :)
Nytt år har det blivit och massor med planer för det nya året har jag.
Bl a har jag gett mig in i GI-kostens värld igen, dock inte på Rivstarts nivå, min kropp fixar inte riktigt att utesluta kolhydrater helt, så lite kolisar äter jag :) Jag känner att det gör inget om jag inte rasar i vikt, utan den största vinsten just nu är att jag inte proppar i mig socker och cocacola och därmed inte heller känner mig helt pluffsig, och inget blodsocker som åker berg o dalbana. Det är faktiskt en stor vinning i välbefinnande!
Träning ska också få bli en del av mitt liv, så welcome new life!
Vi har också planer på att skaffa en liten vovsing under våren/sommaren, det ska bli så kul! Jag har velat ha hund i många år, men min allergi har satt stopp för det, men nu ska min chef som är homeopat få hjälpa mig med den biten och så satsar vi på en ras som inte fäller så hoppas vi att det går vägen:)
Idag var vi iväg en sväng till Ikea och lustigt nog var vi långt ifrån ensamma om den idén, hur mycket folk som helst, men vi fick shoppat lite av de saker vi tänkt oss, bl a ett nytt duntäcke. Vi testade att köpa ett stort och då fick vi ju även shoppa ett nytt påslakanset, så det ska bli gott att krypa ner i renbäddad säng med nytt härligt täcke och se om det blir slagsmål om det på nätterna eller om vi kan samsas :)
Nu ska jag skutta in till min fina granne och fuffa lite och uppdatera vad som hänt under veckan som gått!
Kram på er
