sommarjobb :)))
Ibland så kommer saker o ting bara till en, men när man säger det till vissa så tror de inte att man är klok, men så har det varit med mångt och mycket i mitt liv och det är det man får ta till sig och försöka tänka på när saker o ting inte riktigt blir som man tänkt sig.
Jag har varit och hälsat på min goaste Marie T och hennes underbara familj idag. Det är alltid lika kul att träffa dem och barnen är såå goa. Idag hade Marie en överraskning till mig, hon hade köpt ett par svarta jazzbyxor, för hon visste att jag hade letat efter det hur länge som helst. Tusen tack finaste Marie, de är supersköna och jag blev såå glad :)
Vi parade vår kanin med grannens kanin på påskafton och hon har fått små tuttar och har dragit av sig päls (konstigt nog på bakbenen och inte på magen som är det vanliga...), så jag hoppas på att det ska komma små bebisar vilken dag som helst. Spännande att gå ut varje dag och kika i lilla pälshögen i boet...:)
Jag har hört det ryktas om att värmen ska komma tillbaka imorn så nu håller jag tummarna för en skön dag i solen imorn, det var nog någon vecka sen sist tror jag....:)
Ha en go fredagkväll alla och var rädda om er därute ♥
Varför?????
Jag sitter och tittar på en av de vackraste bilder jag sett, min vän och hennes leukemisjuka dotter ligger och vilar tätt ihop. Så mycket kärlek och värme ♥
Idag fick de beskedet att lilla prinsessan är så full av elaka hemska celler så lilla fina tjejen har bara några veckor kvar... De hade prövat att köpa sig lite tid med immunceller (tror jag det heter) från donatorn, men det har inte hjälpt, så hoppet om sommaren tillsammans finns inte mer....
Man vill inte tro att det är sant, man önskar att det fanns något i hela världen som kunde hjälpa denna lilla fina tjejen så att hon fick leva sitt liv, inte bara starta det...
Denna hemska lömska sjukdom kallad cancer... Den tar bort alldeles för många liv för tidigt från oss, förvisso går forskningen framåt och många blir faktiskt friska, men fortfarande är det ju alldeles för många som inte blir friska.
Jag skrev igår att jag skulle ha ett återkommande inslag i bloggen med människor jag beundrar, idag är det just lilla fina tjejens mamma som står på tur.
Denna mamman har kämpat i en berg o dalbana sedan tidigt i höstas när de fick det fruktansvärda beskedet om hemska sjukdomen. Hon har fått se sitt älskade barn lida, skratta, gråta, sövas, busa, kräkas, stickas, tappa håret, ha ont, isoleras inför och genomgå benmärgstransplantation, gömma sig under sjukhussängen för att hon inte vill mer, men sedan kryper fram efter ett tag för att, som hon själv sa lilla tjejen, "jag måste ju om cancern ska försvinna". Allt detta har hon upplevt, inte en gång, utan många gånger.
När de fick det tragiska beskedet att lilla fina tjejen inte hade svarat på benmärgstransplantationen fyllde hennes storasyster 7 år dagen efter.
Mitt i denna sorg ordnar mamman ett oförglömligt kalas för storasyster och när lilla fina tjejen själv fyller år några veckor senare får hon ett riktigt drömkalas med Pippi och massor av lek o bus.
Jag beundrar henne så för att hon orkar, för att hon under hela denna tiden även har gett oss i hennes omgivning uppmuntran och stöd i våra banala skitproblem.
Min fina vän, massor med styrka och kärlek till er ♥
Allt detta får mig återigen att känna en stor tacksamhet för allt jag har.
Var rädda om er därute ♥
Skärpning!
Det har hänt lite sedan sist bl a fick jag möjlighet att pröva på ett extrajobb på ett ställe där de packar kakor. Dessvärre tyckte inte min rygg att det var lika kul som jag tyckte, vilket resulterade i att jag fick ägna hela dagen efter till att ligga ömsom på golvet med fötterna på en stol och ömsom ute på gräsmattan och sträcka ut min rygg på hårt underlag tillsammans med värktabletter, och att tyvärr behöva tacka nej till fortsatt arbete av den kategorin. Jag har en knasig rygg sedan tidigare, men eftersom jag aldrig haft den typen av arbete förr så ville jag gärna testa och nu har jag gjort det och vet att det inte funkar, så nu spottar jag i nävarna tar en treo och tar nya tag:)
Jag tänkte att jag ska försöka att ha en återkommande aktivitet här på bloggen där jag kommer att omnämna personer som jag beundrar, det kan vara kändisar eller personer i min omgivning eller någon som jag bara hört talas om på ett eller annat sätt.
Först ut blir en tjej som jag en gång i tiden var kollega med inom Mary Kay.
Denna tjej och hennes familj har valt att bli jourfamilj för barn som behöver fosterhemsplaceras.
Detta innebär att när ett barn behöver en placering så hamnar de hos denna familjen i väntan på en lämplig fosterfamilj, så tiden kan variera som barnet är hos dem.
När en lämplig familj har hittats flyttar barnet dit och de kan ta emot ett nytt barn.
Jag beundrar verkligen denna familj som sätter sig över det jobbiga i att skiljas från de små liven, som de självklart fäster sig vid, och gör en sån otrolig insats för dessa barn som verkligen behöver dem.
Massor av kärlek och styrka till denna familj så att ni orkar fortsätta ert fantastiska jobb ♥
Har ni någon gång reflekterat över hur vissa vägar i livet leder till extra bonusar?
Som t ex när jag tjatade mig till en lägenhet när jag separerade från min exman, inte kunde jag väl ana då att min granne skulle bli min underbara sambo :)
Eller att en annan av grannarna skulle bli min goa vän och hennes svägerska likaså:)
När vi flyttade till vårt nuvarande radhus så kunde jag ju inte veta att min granne vägg i vägg skulle visa sig vara en av de goaste vänner :)
Detta var bara några exempel på många liknande bonusar mitt liv berikats med och säkerligen era med, det gäller bara att plocka fram dem i tankarna emellanåt, för man har så oändligt mycket att vara tacksam för som man inte alltid tänker på.
Jaa livets vägar äro märkliga men ack så fantastiska ♥
Ha det gott därute och var rädda om er ♥
