många tankar snurrar i mitt lilla huvud nu förtiden, vart är jag på väg, vart har stjärnorna tänkt leda mig?
Konstigt nog så känner jag mig ändå trygg o lugn med att allt kommer att ordna sig och då menar jag på jobbfronten och inkomstfronten, det är ju inte så att a-kassan gör så att det svämmar över på kontot direkt...:)
Någonstans har jag ändå en tro på mig själv och just nu har jag valt att följa det som kommer till mig i tankarna, därav starten av denna blogg t ex.
Jag är ju ingen Blondin Bella bara lilla Mörka Maya ;)

Men jag hör till den kategorin av människor som tror att allt har en mening även om det är väldigt svårt att förstå det i alla händelser, när man står mitt uppi något.
Fick frågan av en vän idag om jag tror på ödet och ja, det gör jag.
Hon berättade för mig om en situation hon och hennes man hamnat i som var en jätte-grej för dem och helt otippad, det ska bli spännande att se vad de beslutar sig för att göra med det...:)

Min äldsta dotter smålog lite sådär typ "lilla mamma vad håller du på med" när jag berättade att jag börjar blogga, "vet du hur många som gör det egentligen?" frågade hon, neej jag vet att det är mååååånga men vet du hur många det är som INTE gör det då, frågade jag henne:) Mycket handlar om inställning till saker o ting om man ska lyckas eller inte, nu tror inte jag att jag på något sätt kommer att bli rik på att blogga, men det kan bli en lite kul del av mitt liv och det kan dra in lite pengar på sikt om jag har tur och om ni tycker att det är kul att följa mig.

För att återgå till ödet....
För ca 8 år sedan skrev jag en sagobok. Jag lät några av mina vänner läsa den och jag fick fantastisk feed back på den från dem. Alla tyckte att jag skulle skicka in den till något förlag och få den tryckt, men det blev aldrig av och den föll i glömska.
För ett år sedan ungefär så kom jag att tänka på sagan igen och tyckte att det kunde vara kul att läsa den för min lilla dotter som då var 6 år. Jag hade separerat från hennes pappa och trodde mig veta att den skulle ligga på ett speciellt ställe hemma hos honom. Han letade och jag åkte dit och letade efter disketten, men vi kunde inte hitta den.
Det kändes ju lite tråkigt men men, jag fick väl skylla mig själv som inte hade haft bättre ordning på den...
Och den glömdes bort igen....
För ett par månader sedan ringde mitt ex och sa att han hade rensat ett skåp hemma och då hade han hittat disketten!!! Åhh vad glad jag blev!!
Nu har jag skrivit ut den och ska skicka den till ett bokförlag och se om de vill ha den, det ska bli jätte-spännande och någonstans så tror jag att det var en mening med att den var borta och sedan kom tillrätta för att skickas in nu:) Så snälla ni, håll gärna tummarna för min lilla saga...;)

Nu ska jag krypa ner i sängen o titta på filmen "Salt", får se om jag orkar hålla mig vaken hela filmen...:)

Natti natti på er alla fina därute