Varför?????

Jag sitter och tittar på en av de vackraste bilder jag sett, min vän och hennes leukemisjuka dotter ligger och vilar tätt ihop. Så mycket kärlek och värme ♥
Idag fick de beskedet att lilla prinsessan är så full av elaka hemska celler så lilla fina tjejen har bara några veckor kvar... De hade prövat att köpa sig lite tid med immunceller (tror jag det heter) från donatorn, men det har inte hjälpt, så hoppet om sommaren tillsammans finns inte mer....

Man vill inte tro att det är sant, man önskar att det fanns något i hela världen som kunde hjälpa denna lilla fina tjejen så att hon fick leva sitt liv, inte bara starta det...

Denna hemska lömska sjukdom kallad cancer... Den tar bort alldeles för många liv för tidigt från oss, förvisso går forskningen framåt och många blir faktiskt friska, men fortfarande är det ju alldeles för många som inte blir friska.

Jag skrev igår att jag skulle ha ett återkommande inslag i bloggen med människor jag beundrar, idag är det just lilla fina tjejens mamma som står på tur.
Denna mamman har kämpat i en berg o dalbana sedan tidigt i höstas när de fick det fruktansvärda beskedet om hemska sjukdomen. Hon har fått se sitt älskade barn lida, skratta, gråta, sövas, busa, kräkas, stickas, tappa håret, ha ont, isoleras inför och genomgå benmärgstransplantation, gömma sig under sjukhussängen för att hon inte vill mer, men sedan kryper fram efter ett tag för att, som hon själv sa lilla tjejen, "jag måste ju om cancern ska försvinna". Allt detta har hon upplevt, inte en gång, utan många gånger.
När de fick det tragiska beskedet att lilla fina tjejen inte hade svarat på benmärgstransplantationen fyllde hennes storasyster 7 år dagen efter.
Mitt i denna sorg ordnar mamman ett oförglömligt kalas för storasyster och när lilla fina tjejen själv fyller år några veckor senare får hon ett riktigt drömkalas med Pippi och massor av lek o bus.
Jag beundrar henne så för att hon orkar, för att hon under hela denna tiden även har gett oss i hennes omgivning uppmuntran och stöd i våra banala skitproblem.
Min fina vän, massor med styrka och kärlek till er ♥

Allt detta får mig återigen att känna en stor tacksamhet för allt jag har.

Var rädda om er därute ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0