Idag har jag varit och firat en av mina fina vänner som fyller 50 år. 50 år.... Fick en liten ångestattack när jag nämnde det för en kollega igår, det innebär ju att jag snart är där med.

Ja snart och snart, men om sisådär 4,5 år...

 

Jag har ingen noja för att bli äldre utan snarare för att livet ska ta slut... Jag vill ju vara med här för alltid ( så kanske jag inte känner om jag blir typ hundra år...;)) Men så känns det nu.

 

När jag frågade henne hur det kändes så sa hon att " det känns skönt, för nu har jag bara en tredjedel kvar, sedan får jag vila".

Men lilla gumman, du kanske ska dra ner på tempot lite så du kan njuta av din sista tredjedel?

"Jaja, jag kommer att få både njuta och vila när jag gått över till andra sidan"

Lite förvirrad över hennes svar så tänker jag att vi ser väldigt olika på våra liv här på jorden...

Nu är det inte så att hon är trött på livet som man kanske kan tro utan hon bara kör på i 190 knyck genom livet och har uträttat betydligt mer än vad jag med min lite mer mañanastil någonsin kommer att göra under min livstid, och då tycker inte jag att jag lever ett händelsefattigt liv på något sätt.

 

Så olika kan det vara och med tanke på att jag blir 50 år om sisådär 4,5 år så är det nog hög tid att gå och lägga sig nu så tant orkar upp kl 6 imorgonbitti ;)

 

Natti natti på er alla goingar därute <3